helt sjukt vad man bara vill åka iväg och starta om sitt liv ibland, eller iallafall spola tillbaks livet ett par år och och göra om allt det där som gick fel, och hoppas på att det hade varit likadant som för ett par år sen. 

För ett par år sen hade jag "the time of my life" då var allt perfekt, hög på livet typ.
men en dag så ändrades allting, gick ner i en djup deprission, slutade äta, slutade så gott som träna, och då är det något som verkligen är fel och den enda hjälpen var att de blir som förr, men det blev aldrig som förr, alla förändras, jag förändras, jag blev den negativa pojken, och så är det väl än idag, fast det är mycket bättre.

Jag hoppas att jag åter ska få "the time of my life" känslan igen, men det krävs mycket. och det kommer absolut inte vara likadant som det var då. får hoppas det är någorlunda likadant. men med mycket hjälp och många "psykolog" prat så har allt blivit bättre med åren, men sanningen är att det aldrig kommer bli likadant, kommer alltid må lite dålig pga en jävla känsla som inte vill bort. 

jag är killen som håller allt inom sig, tills det inte går mer, och då går allting åt helvete, finns bara en lösning på detta helvete, och det känns som den lösningen är alldeles för långt borta... 

Men det är bara att se det positiva i allting, en dag kommer allt förändras återigen.


ikväll har depplistan : love is a fucking game, i dont can play.  rullat, eller så gott som hela dagen. 

nu känner jag att det får vara nog med skrivandet ikväll, dags att tömma några öl till sen sova :)

"folk säger dem gillar när jag ler, problemet är att det är få saker som får mig att le"